En modular kamera, eller modulkamera, byggs av flera separata delar: en huvudenhet som rymmer kamerans elektronik och en eller flera mindre sensorenheter med objektiv och bildsensor. Sensorenheten ansluts till huvudenheten med kabel och kan placeras avskilt från den, så att den lilla enheten monteras diskret i trånga utrymmen medan huvudenheten döljs på annan plats.
Konstruktionen flyttar kamerans hjärna – bildbehandling, nätverk, strömförsörjning, minneskortsplats och anslutningar – till huvudenheten, medan sensorenheterna fungerar som ögon. Det är den fasta kabeln mellan delarna som gör att objektivet kan sitta avskilt från elektroniken; avståndet varierar mellan modellgenerationer, från några meter upp till ett trettiotal meter.
Sensorenheterna finns i flera utföranden – bland annat standard, varifokal, fisheye, pinhole för extremt diskret montering, dome och termisk – med upplösningar från 1080p till 4K, och huvudenheter förekommer i en- och fyrkanalsversioner. Utbudet är dock knutet till enskilda tillverkare snarare än till någon gemensam standard; modulkamera är en arkitektur- och produktterm utan egen norm. Den ska inte förväxlas med en multisensorkamera, där flera objektiv sitter samlade i ett och samma hölje för att täcka olika riktningar samtidigt.
I praktiken används modulkameran för att dölja den lilla sensorenheten, till exempel en pinhole-sensor i en vägg, en dörrpost eller ett fordon. För en beställare i Sverige finns dock en viktig skillnad mellan diskret och dold. Kamerabevakning av platser dit allmänheten har tillträde omfattas av informationsplikt: bevakningen ska framgå tydligt, normalt med skylt som anger ändamål, ansvarig och lagringstid. Hemlig bevakning av personer är därför normalt inte tillåten, och modulkamerans verkliga fördel är en undanskymd men skyltad installation. Sedan den 1 april 2025 krävs inget tillstånd, men verksamheten måste göra en intresseavvägning och föra register över sin bevakning.