WDR står för Wide Dynamic Range, på svenska brett dynamiskt omfång. Det är en kamerafunktion för scener där starkt ljusa och mörka partier förekommer samtidigt – förhållanden där en kamera annars över- eller underexponerar så att detaljer i ljuset eller skuggan försvinner. Med WDR påslaget balanseras exponeringen så att både de ljusa och de mörka partierna går att urskilja i samma bild.
Det dynamiska omfånget är skillnaden i ljusnivå mellan de mörkaste och de ljusaste delarna av en scen och mäts i decibel; ett ljusstyrkeförhållande på 1000:1 motsvarar ungefär 60 dB. Typiska situationer inom kamerabevakning är entrédörrar med dagsljus utanför och mörkare inomhusmiljö, parkeringsgarage och tunnlar, utomhusbilder med direkt solljus och djupa skuggor samt lokaler med starkt fönsterljus. Samma behov uppstår vid ingångar, grindar och utfarter med motljus, till exempel ett fordon som närmar sig med påslagna strålkastare i mörker.
Forensic WDR är Axis Communications egen variant av tekniken; andra tillverkare använder namn som HDR, True WDR eller Digital WDR. Den kombinerar dubbelexponering – en lång och en kort exponering av samma scen sammanfogas – med lokal kontrastförbättring, där tonkurvan justeras olika i olika delar av sensorn. Resultatet är finjusterat för rörelse och prioriterar kort exponeringstid, vilket minskar brus och motverkar artefakter som rörelseoskärpa och spökbilder. Enklare metoder använder enbart dubbelexponering eller enbart kontrastförbättring; den sistnämnda ger få artefakter men ett mer begränsat omfång.
Dynamiskt omfång är en mätbar bildkvalitetsparameter i standarden SS-EN 62676-5:2018 för bevakningskameror, alltså en kvantifierbar egenskap och inte enbart en marknadsföringsterm. Någon svensk myndighet eller norm reglerar däremot inte WDR i sig; det är en teknisk bildkvalitetsfunktion, inte ett separat säkerhetskrav.