Loitering är en typ av intelligent videoanalys som larmar när ett objekt eller en person uppehåller sig i en bevakad zon längre än en förinställd tid. Funktionen reagerar på kvardröjande snarare än enbart på rörelse, och larmet utlöses först när närvaron varit oavbruten.
Loitering skiljer sig från en vanlig rörelsedetektor genom att den bedömer hur länge ett objekt befinner sig i zonen och vilket rörelsemönster det följer, inte bara att något rör sig. Tekniskt realiseras den ofta som ett scenario av typen ”time in area”: en tidräknare startar när objektet kommer in i den markerade zonen och nollställs om objektet lämnar den innan tidsgränsen nås. Eftersom analysen klassificerar objekttyp – exempelvis människa eller fordon – kan larmet begränsas till det som är relevant för platsen.
Praktiskt används loitering för att tidigt upptäcka personer som dröjer kvar där de normalt inte ska vistas, eftersom kvardröjande ofta föregår skadegörelse eller inbrott. Typiska miljöer är bostadsportar och trappuppgångar, men även perimeterstängsel, uttagsautomater, tunnlar och skolgårdar efter stängningstid. I ett bostadsexempel börjar kameran filma när någon stannar för länge på samma plats och skickar samtidigt en notis till en larmcentral, som bedömer situationen och vid behov uppmanar personen att avlägsna sig via högtalare.
I videoövervakningsstandarden SS-EN 62676-6 är loitering ett namngivet scenario, vid sidan av bland annat tailgating och kvarlämnat föremål. Kamerabevakning med sådan analys projekteras enligt standardserien SS-EN 62676 och branschnormen SSF 1060. Eftersom intelligent videoanalys räknas som ny teknik kan systematisk bevakning av personers beteende kräva en konsekvensbedömning enligt dataskyddsförordningen.