Videoanalys innebär att ett kamerabevakningssystem automatiskt tolkar innehållet i kamerornas bild och larmar vid förutbestämda beteenden, rörelsemönster eller händelser – till skillnad från en passiv kamera som ”bara” skickar rörlig bild till en inspelningsenhet. Tekniken bygger oftast på AI och marknadsförs även som smarta kameror eller intelligent kamerabevakning.
I princip kan vilket beteende som helst som tydligt kan definieras i bilden upptäckas och utlösa ett larm. Vanliga funktioner är objektklassificering, intrångs- och perimeterdetektering, kvardröjande, kvarlämnade eller borttagna föremål, personräkning och sabotagedetektering. Att känna igen en människas proportioner och skilja människor från djur minskar falsklarmen jämfört med äldre, pixelbaserad rörelsedetektering. Bearbetningen sker antingen i kameran (edge-analys), som sparar bandbredd och lagring eftersom inget behöver strömmas när det är lugnt, eller på en separat server, och den kan göras i realtid eller i efterhand för att söka igenom redan inspelat material.
Vissa tillämpningar är särskilt integritetskänsliga. Nummerskyltsavläsning identifierar fordon och kan kopplas till ett passersystem som öppnar en bom, medan ansiktsigenkänning behandlar biometriska, känsliga personuppgifter och som huvudregel är förbjuden. Eftersom videoanalys oftast innebär behandling av personuppgifter gäller både dataskyddsförordningen och kamerabevakningslagen, och intelligent analys kan kräva en konsekvensbedömning innan den tas i bruk. På standardnivå regleras tekniken av SS-EN 62676-6, medan anläggningar i Sverige projekteras enligt Stöldskyddsföreningens normer.