PTZ står för pan, tilt och zoom. En PTZ-kamera har inbyggda motorer som gör att den kan fjärrstyras att panorera i sidled, luta upp och ner samt zooma in och ut – så att en enda kamera kan täcka ett stort område och samtidigt zooma in detaljer.
Det som skiljer en PTZ-kamera från en fast kamera är möjligheten att zooma in och verifiera en detekterad händelse på nära håll – kamerans främsta mervärde. Den kan styras mellan förinställda positioner, så kallade preset, och automatiskt riktas om vid en utlöst händelse, exempelvis svänga mot en dörr som öppnas eller blir stående öppen. Många modeller kan dessutom utrustas med autotracking, som i realtid följer personer eller objekt som rör sig inom det bevakade området.
Den optiska zoomen höjer pixeltätheten på målet, så att samma kamera når igenkännings- och identifieringsgrad även på avstånd. Det knyter an till de operativa kraven (detektion, observation, igenkänning och identifiering, sammanfattade som DORI) i tillämpningsstandarden SS-EN 62676-4. Zoomstyrkan varierar mellan modeller, från omkring 25× till cirka 40× optisk zoom.
Professionella PTZ-kameror byggs ofta i ett domehölje och positioneras som ett specialiserat komplement till fasta dome- och bullet-kameror, lämpligt för större ytor och bevakning över avstånd snarare än som standardval.
Som komponent i ett kamerabevakningssystem omfattas en PTZ-kamera av standardserien SS-EN 62676 och av Stöldskyddsföreningens norm SSF 1060. Kamerabevakningslagen är teknikneutral och gäller även här när bevakningen varaktigt eller regelbundet riktas mot personer. Att panorering och zoom kan vidga det faktiska upptagningsområdet gör Integritetsskyddsmyndighetens krav på uppgiftsminimering – att bara fånga det som syftet kräver och maskera känsliga områden – särskilt relevant.