CCTV är en förkortning av engelskans Closed-Circuit Television – ett slutet TV-system där videosignalen bara når ett begränsat antal anslutna mottagare i stället för att sändas ut fritt. I dag används beteckningen i praktiken synonymt med kamerabevakning och kameraövervakning.
Den svenska juridiska och officiella termen är kamerabevakning, medan den äldre kameraövervakning fortfarande förekommer; CCTV är den internationella och tekniska benämningen för samma sak.
Ett modernt system byggs av kameror av olika slag – dome, bullet, PTZ och IR-kameror för svagt ljus – allt oftare med inbyggd videoanalys som skiljer människa från fordon och djur, och med lagring lokalt på en inspelningsenhet eller i molnet.
I svensk standardisering återges CCTV som TV-övervakning och placeras under larm- och varningssystem. Grundstandarderna är SS-EN 62676-serien, däribland 62676-1-1 med allmänna systemkrav och 62676-4 med tillämpningsanvisningar. Den senare definierar DORI-ramverket, som knyter bildkvaliteten till operatörens uppgift: detektering kräver 25 pixlar per meter, observation 62,5, igenkänning 125 och identifiering 250. Stöldskyddsföreningens norm SSF 1060 bygger vidare på dessa och täcker hela livscykeln – från behovs- och riskanalys och klassning i säkerhetsgrader till installation, dokumentation, skyltning och hantering av inspelat material som bevis.
För en beställare är det främst regelverket som styr. Kamerabevakning omfattas av både dataskyddsförordningen (GDPR) och kamerabevakningslagen, med Integritetsskyddsmyndigheten som tillsynsmyndighet. Sedan den 1 april 2025 krävs inget tillstånd; i stället ska verksamheten själv göra och dokumentera en intresseavvägning.