IP står för Internet Protocol. En IP-kamera är en digital kamera som ansluts till ett IP-nätverk och skickar bilden som en digital dataström över nätverket. Modern kamerabevakning är i praktiken nästan alltid IP-baserad.
Till skillnad från en analog kamera, som via koaxialkabel kopplas direkt till en inspelningsenhet (DVR), digitaliserar IP-kameran bilden redan i kameran och kan nås var som helst på nätverket. Anslutningen sker med vanlig nätverkskabel till en switch, ofta med Power over Ethernet (PoE) så att ström och data går i samma kabel och kameran klarar sig med en enda anslutning.
Dataströmmen måste tas emot, lagras och hanteras av en nätverksvideoinspelare (NVR) eller ett videohanteringssystem (VMS), som också kan låta inspelat material genomsökas efter exempelvis färger, personer, fordon och rörelse. För att kameror och inspelningssystem från olika tillverkare ska kunna samverka byggs interoperabiliteten ofta på det öppna gränssnittet ONVIF.
Säkerhetskameror regleras av standardserien SS-EN 62676 för videoövervakningssystem, i Sverige preciserad av SSF Stöldskyddsföreningens norm SSF 1060, som utifrån en riskanalys klassar systemet i säkerhetsgrader och därmed styr utrustning och bildkvalitet. Kvaliteten dimensioneras efter operativa krav, ofta uttryckta med DORI-modellen (Detect, Observe, Recognize, Identify), som kopplar uppgiften – upptäcka, observera, känna igen eller identifiera – till hur många pixlar målet täcker.
Att bevaka personer omfattas också av kamerabevakningslagen, oavsett kameratyp, med Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) som tillsynsmyndighet. I kamerasammanhang kan IP för övrigt beteckna två skilda saker: Internet Protocol och Ingress Protection (IP-klass, till exempel IP44), ett mått på hur väl kameran tål fukt och damm.