En termisk kamera, även kallad värmekamera, skapar sin bild av den infraröda värmestrålning som föremål avger i stället för av synligt ljus. Därför fungerar den oberoende av ljusförhållanden – även i totalt mörker, dimma och rök. Termiska kameror används framför allt inom videoanalys och perimeterskydd för att upptäcka människor och objekt under förhållanden där vanliga kameror inte räcker till.
Termerna värmekamera och infraröd kamera används synonymt med termisk kamera. I ett perimeterskydd samverkar den med videoanalys som kan klassificera det den upptäcker: om någon rör sig över en bevakningslinje, följer ett stängsel eller uppehåller sig i ett område kan hotet verifieras automatiskt. Detekteringen kopplas ofta vidare till kamerabevakning och larmcentral, så att en operatör kan agera.
Många bevakningskameror med värmesensor är dubbelsensorkameror: en termisk sensor och en vanlig lins för synligt ljus i samma hölje, vilket förenar värmebaserad detektion med visuell identifiering. Hur långt en kamera når beror på synfältet och varierar mellan modeller. Vid sidan av säkerhetsbevakning används värmekameror även för temperaturövervakning, till exempel av batteritemperaturen hos elbussar under laddning.
Att bilden bygger på värmestrålning gör inte kameran integritetssäker. Kan personer identifieras – och upplösningen går ofta att ställa in – är det enligt Integritetsskyddsmyndigheten sannolikt både personuppgiftsbehandling enligt dataskyddsförordningen och personbevakning enligt kamerabevakningslagen, som räknar en termisk kamera som jämförbar utrustning. Sedan den 1 april 2025 krävs i regel inget tillstånd, men reglerna måste ändå följas. För säkerhetsbruk ingår kameran i videoövervakningssystem enligt standardserien SS-EN 62676; någon egen standard för termiska kameror finns inte. Svensk projektering och installation styrs av SSF:s normer SSF 1060–1062, som ligger till grund för certifiering.