Oönskat häng i garage, portar, källargångar och trapphus skapar otrygghet och kostnader. Moderna kameror kan agera som aktiva sensorer för att lösa detta. I denna artikel förklarar vi hur tekniken fungerar och vilka juridiska avvägningar som krävs.
Fastighetsägare och förvaltare kämpar ofta med oönskat “häng” i utrymmen som parkeringshus, entréer och trappor. Det handlar om allt från skadegörelse till drogmissbruk – vilket skapar saneringskostnader och otrygghet. Smarta kameror och videoanalys skapar nya möjligheter att stävja problemet. Tekniken finns alltså, men juridiken sätter gränser.
Juridiken först: Varför är trapphus så svårt?
Den svåraste nöten att knäcka är balansen mellan bevakningsintresse och integritet. I ett flerfamiljshus väger rätten till privatliv och fri rörlighet i det egna hemmet extremt tungt. För att installera kameror där krävs i praktiken godkännande från alla boende, vilket gör det nästan omöjligt.
Anton Grönvall, systemspecialist CCTV och behörig ingenjör CCTV på SafeTeam, är tydlig:
– När det gäller trapphus i flerfamiljshus är lagstiftningen jäklig tuff. Man måste göra en ordentlig behovsanalys och framför allt ha godkännande från alla som bor där. Vi har nästan inte alls satt upp kameror i just trapphus i flerbostadshus på grund av det. Jag skulle faktiskt avråda från att försöka.
För kommersiella fastigheter, kontorsentréer, källargångar, parkeringshus och offentliga lokaler ser situationen annorlunda ut. Här handlar det inte om någons hem, och lagstiftningen (GDPR och kamerabevakningslagen) ger andra möjligheter. Så låt oss titta närmare på de tekniska lösningarna för dessa miljöer.
Den autonoma väktaren
Den effektivaste lösningen är ofta att låta kameran agera som en autonom sensor, utan att spela in eller skicka bild till en människa. Eftersom ingen person tittar och data inte lämnar platsen blir den juridiska hanteringen enklare.
Systemet bygger på AI i kameran som detekterar specifika oönskade beteenden, som att någon står stilla för länge, sätter sig eller lägger sig ner. Kameran fungerar mer som en sensor än som ett övervakningsverktyg.
Ett konkret exempel är från ett parkeringshus i Göteborg som tidigare hade stora problem. När en person går in i brandtrappan tänds en grön lampa som indikation på att personen är sedd. Om personen är kvar efter 30 sekunder växlar lampan till orange och ett lågt varningsljud hörs. Står personen fortfarande kvar efter en minut övergår larmet till en röd blinkande lampa och en hög siren, vilket gör det otrevligt att stanna kvar.
När en person går in i brandtrappan tänds en grön lampa som indikation på att personen är sedd. Om personen är kvar efter 30 sekunder växlar lampan till orange och ett lågt varningsljud hörs. Står personen fortfarande kvar efter en minut övergår larmet till en röd blinkande lampa och en hög siren, vilket gör det otrevligt att stanna kvar.
Lösningen är helautomatisk och effektiv – och undviker samtidigt de juridiska utmaningarna med kamerabevakning. Om personen trots siren och blinkande lampor inte lämnar platsen kan systemet kopplas så att larmet går vidare till en väktarcentral som kan ta över hanteringen.
När mänsklig bedömning krävs
Men vad gör man när allt “häng” inte är oönskat? I en idrottshall kan ungdomar som väntar på träning vara helt okej, medan drogmissbruk inte är det. Då krävs en mänsklig bedömning.
Anton beskriver utmaningen:
– På Heden, där Gothia Cup spelas, kan vi inte köra autonom larmhantering eftersom det är massor med ungdomar som hänger i trapphusen under matchtid. Då använder man väktartjänster istället. När ett larm uppstår kollar väktaren bilden och bedömer situationen: är det ungdomar som väntar på match eller är det oönskat beteende? Om det är legitimt häng stänger väktaren av larmet för perioden.
Lösningen bygger på att systemet skickar ett larm med en bild till en väktarcentral. Väktaren agerar som ett mänskligt filter och bedömer situationen. Ser väktaren att det är legitimt häng – som ungdomar som väntar, eller personal som arbetar sent – stängs larmet av. Upptäcker väktaren däremot oönskat beteende aktiveras en åtgärd.
Åtgärden är ofta ett talat utrop. Väktaren kan antingen tala live eller aktivera ett förinspelat meddelande för att avbryta händelsen.
Det finns också enklare alternativ för situationer där problemet är tidsbundet. Om man vet att oönskat häng bara sker efter viss tid kan larmet tidsstyras – att det bara är aktivt när verksamheten är stängd.
Kameror som lyssnar utan att tjuvlyssna
Förutom videoanalys kan systemet kopplas till andra typer av sensorer. Modern AI kan analysera ljud utan att spela in samtal, vilket är juridiskt känsligt. Istället identifierar den typer av ljud, till exempel aggressiva skrik, glaskross och skottlossning. Avancerade system kan till och med fastställa varifrån ljudet kommer genom att triangulera positionen med hjälp av flera mikrofoner.
På en skolgård där det normalt inte är acceptabelt att filma kan det vara legitimt om inspelningen aktiveras vid ljud av skottlossning. Det är kombinationen av en tydlig, avgränsad problembild och minimal inspelningstid som kan göra inspelningen försvarbar.
Sensorer som avgör när kameran får filma
Det går också att styra kameror med doftsensorer. Det finns till exempel sensorer som kan detektera doften av marijuana. En sådan kan användas för att starta videoinspelning när sensorn detekterar drogen – all annan tid är kameran avstängd.
Detta kan göra kamerabevakning möjlig även i känsliga miljöer där det annars vore problematiskt. Eftersom inspelningen är mycket begränsad och direkt kopplad till en specifik, känd problembild kan bevakningsintresset väga tyngre än integritetsintrånget. I vissa fall kan detta till och med öppna för kamerabevakning i trapphus i flerfamiljshus – något som annars är nästan omöjligt.
Börja med analysen – inte tekniken
Anton är tydlig med att tekniken sällan är begränsningen:
– Lösningar finns nästan alltid. Men många kunder vet inte det. De blir förvånade när jag svarar att vi kan fixa det, att vi har gjort det många gånger tidigare. Så tekniken är sällan ett hinder. Det är andra saker som kan sätta käppar i hjulet.
Den största utmaningen ligger i att definiera vilket problem som faktiskt ska lösas och sedan göra den juridiska bedömningen rätt.
Anton förklarar:
– För varje kamerainstallation måste du balansera två intressen: ditt bevakningsintresse mot intrånget i den personliga integriteten hos dem som blir övervakade. Du måste kunna visa att ditt intresse väger tyngre, och då kan man inte ha svepande definitioner av vad som är problemet. De måste vara mycket specifika.
Anton fortsätter med ett exempel:
– Säg att en idrottsplats har haft problem med återkommande skadegörelse. Nästan all skadegörelse har skett efter 22 på helger. Då kan man inte motivera att kamerabevaka 24/7, men man kan motivera kamerabevakning efter 22 på helger. Skulle det inte räcka kan man senare omdefiniera problemet och utöka kamerabevakningen. Det gäller att inte lösa problem som inte finns, utan fokusera på tydliga problem här och nu och vid behov ändra definitionen och justera övervakningen.
Ta hjälp av någon som kan
Kamerabevakningslagen och GDPR ställer höga krav på denna typ av bedömningar. Och från april 2025 ligger ansvaret helt på dig – det finns inte längre någon myndighet som godkänner din installation i förväg. Därför kan det vara skönt och till hjälp att bolla dessa frågor med Anton och hans kollegor. De är inte jurister, så den delen får du lösa på egen hand, men de kan ge massor av värdefulla tips och idéer som hjälper dig på vägen. Så tveka inte att kontakta oss för förutsättningslös rådgivning.
